Försoning

Regnet vräker ner.  Tynger ner gräset runt om henne och bildar små pölar i asfalten framför henne. T-shirten klibbar fast på ryggen och små små droppar vatten blandat med svett rinner sakta ned för hårstråna och forstätter ned för näsryggen, droppar ned på knäna som hon har dragit upp under hakan.
Hon lägger armarna runt sina smala ben och gungar sakta sig själv fram och tillbaka. Försöker återhämta andan, orkar inte springa mer. Då kommer tårarna. Skammen, smärtan och förlusten rister i kroppen får henne att skaka av gråt.
Någon passerar henne med cykel. Stannar inte till, bara fortsätter att trampa. Hon är osynlig. Lika bra det. Lika bra att inte finnas till. Kanske saknaden blir lättare då. Det har bara gått en halvtimme sedan hon smällde igen dörren, sedan hon rusade ut från porten, sedan hon såg den sårade, frågande, vackra underbara blicken för sista gången.
Bara en halvtimme sedan hon förstörde allt.
Insikten får henne att stöna till och pressa hakan hårdare mot knäskålarna.
Hon hade övervägt att hålla mun. Inte berätta något om sitt förflutna. Bara låta allt vara så underbart och lyckligt som det var och hoppas att han aldrig skulle få reda på något. Men hon kunde inte ljuga. Aldrig ljuga mer, det hade hon lovat sig själv och nu, var allt över.
Regnet tilltar ytterligare och slår ilsket ned i ljudliga plask över hela kroppen. Han hade inte skrikit åt henne, inte gråtit, inte skällt, inte bett henne att dra åt helvete. Det behövdes inte, hon förstod. Förstod att han aldrig ville se henne igen. Så hon sprang. Sprang tills benen vek sig av utmattning och hon sjönk ihop här i gräset.
Tårarna vill inte sluta rinna och regnet vill inte sluta falla.
En hand på hennes skuldra får henne att hoppa till och hon tittar skrämt upp. Han är lika våt som hon och nästan lika andfådd. Hon ryggar tillbaka lite, förstår inte. Men han tar hennes händer och drar upp henne på fötter. Hon stirrar ned i marken, vill inte möta hans blick. Väntar på det slutgiltiga.
Hans hand under hennes haka, försiktigt lyfter hennes huvud så att hennes ögon måste möta hans. Inget hat, ingen avsky, bara....förståelse, kärlek och försoning. Varför?
Ett litet leende blixtrar snabbt till över hans läppar och han böjer sig ned, placerar dem mjukt på hennes panna. Gravitationen slår sina klor i henne och hon dras mot marken. Men hans starka armar fångar upp henne, lyfter henne i sin famn, håller henne tätt intill och hon borrar in näsan i hans hals. Drar in hans doft i ett djupt skälvande andetag.
"Förlåt", viskar hon i hans öra så tyst att orden knappt kommer ut. Han skrattar lite. "Dumma lilla älskade flicka."

Privat-tid!

Jag är inte alls pryd av mig. Det är inte så kinkigt med nånting. Men en sak försöker jag hålla fast vid. När jag går på toaletten vill jag vara själv. Jag är inte en av dem som går ett helt jävla gäng för att kissa på krogtoaletten, jag vill hellst inte ens prata med någon som står utanför dörren.
Min toalett-tid är min egen och där vill jag hellst vara privat!
När Eddie kom in i bilden var jag ju tvungen att rucka lite på det. Man låser liksom inte in sig i godan ro med ett litet barn i huset. Men det är ok, han är ju som sagt bara ett barn...
Igår kränktes mina privata värderingar dock något oerhört!
Eddie och bästa bästisen Abbe lekte i Eddies rum och jag var tvungen att gå på toaletten. Jag stängde men låste inte I FALL ATT. Ungarna var ju så upptagna med att leka så det skulle nog gå bra.
Knappt hade jag väl hunnit sätta mig förrän dörren flyger upp.
"Mamma vad gör du?"
"Jag bajsar, gå ut och stäng dörren!"
"Jaha..."
Står kvar i dörren...
Abbe kommer: "Vad gör du?"
"Men gå och lek i Eddies rum båda två!"
De springer iväg.
"STÄNG DÖRREN"
Ca 30 sekunder förflyter innan dörren öppnas.
"Mamma jag vill visa Abbe på datorn."
"Inte nu Eddie! Jag vill vara ifred!"
"Men jag vill bara visa honom."
"EDDIE! Gå in på ditt rum och stäng toalettdörren! Mamma är snart färdig!"
Ytterligare några minuter med lika många "dörröppningar" förflyter och jag är nu rejält irriterad!
Vet inte om ni har lagt märke till det men av någon anledning så skiter man dessutom saktare när man försöker skynda sig! I alla fall gör jag det!
Dörren öppnas IGEN!
"Men va fa..."
"Mamma, jag bajsar! Jag är bajsnödig!"
Å DÄR var PANIKEN ett faktum!
En 3 åring KAN inte hålla sig! Japp, det var ju bara att ta in ungen resa sig från toalettstolen med byxorna nere och sätta upp Eddie där, som efter en liten stund säger....
"Det kommer inge bajs.... jag är inte bajsnödig!"
Blev ju inte så superpedagogisk då kan jag lova.....
Tillslut kom vi båda i allafall ut från toaletten, en erfarenhet rikare!!

Att våga!!

Just nu sitter jag här och är väldigt nöjd med mig själv.  Stolt rentav. Jag har gjort något jag aldrig trodde jag skulle våga. Det tog ett tag och jag tvekade länge länge men tillslut bestämde jag mig. Äh, vad fan skulle kunna hända? Jag är inte sämst, jag vet att jag kan..
Så när mitt namn ropades upp så gjorde jag det bara! Jag gick upp på scenen på vikinglinebåten och sjöng på karaoken!!! Vissa kanske tycker att det var väl ingenting herregud många av de som ställer sig vid den mikrofonen sjunger ju falskare än falskast!
Men för mig var det stort! Större än något jag gjort på mycket länge!
Och det lustiga var att, det var faktiskt inte så farligt som jag trodde! Sen att i stort sett ingen hörde mig för jag sjöng för tyst (hur ska jag veta hur högt jag ska sjunga i en mikrofon) är ju en helt annan femma!
Nästa gång tar jag i mer och väljer en låt jag kan!

Viktresa vecka 3!

Peppar peppar det går fortfarande väldigt bra! Inte för fort och inte för sakta. Jag stortrivs med mitt sätt att äta, alltså LCHF. Man saknar liksom inget och jag klagar inte direkt över att få äta gott kött och smaskiga röror! =)
Men jag tar framgångarna med viss försiktighet, det har gått så här bra förr och ändå misslyckats. Problemet då tror jag har varit att jag har önskat att det skulle gått för fort. Jag har velat gå ner allt hellst igår. Men jag har 26 kg att gå ner till den vikten jag önskar och ytterligare typ 15 att gå ner till det BMI-skalan önskar, men det struntar jag i, huvudsaken är att jag trivs. 26 kg är ändå mycket. Så jag har lagt upp det på en 2 års plan. Det är ca 54 veckor det är.....0,5 kg per vecka....det är inte så mycket...det klarar jag....eller?
Veckan som kommer blir dock tuff så vi får väl se om det blir något kort. Inte för att jag tänker fuska...mycket...men jag väntar besök av Indianen i Dalen och det brukar vanligtvis generera 2 kg upp, ibland mer, men det är högst tillfälligt och har ingenting med min diet att göra!




106,5
om man jämför med första korten
och tittar riktigt riktigt noga
kan man faktiskt se en liten liten
skillnad!

114,9

Dagens virrpanna!

Det priset går oavkortat till undertecknad idag! Suck...blir så trött på mig själv ibland. Sitter på jobbet i godan ro, har tagit sen lunch, börjar fundera på när jag ska ta eftermiddagsrasten. Klockan 15.30 går några av mina kollegor hem och jag vinkar glatt adjö till dem.
Går till faxen för att kolla om det kommit något. Tittar till på klockan...15.45
15.45!!! Om en kvart ska jag hämta Eddie på dagis. Jag slutar nämligen inte kl 18 idag utan kl 15.10!!
Jaha det var bara att ringa till dagis och tala om att jo jag kommer lite senare och hämtar Eddie för att jag har GLÖMT sluta jobba!!

Ja ja nu är alla hemma och hemmet är städat. I morgon blir det utemat och sen soft hela helgen!! NICE!

Vecka 2 på viktresan

Ser ni! Ser ni att det fattas 0,9 resp 0,8 kg på oss! Ok det kanske inte syns så bra än men snart så!

108,0

116,7

 Tänk om man kune gå ner så här, lika mycket varje vecka i ett helt år. Då skulle saken vara biff! Men jag vet ju att det inte kommer att bli så. Det kommer bli platåer och det kommer att vara några veckor där vågen visar plus. Men det är bara att kämpa på. Nästa år SKA vi ligga på en strand med varsin fruktdrink i handen!

...att famla...

De sitter tätt intill varandra. Hans lår snuddar lätt vid hennes och det frasar lite i tyget när de rör sig. Hon fingrar nervöst på det virkade sängöverkastet, stirrar ned på sina fötter och blåser bort luggen som envist ramlar ned över ansiktet.
Hans blick tränger in i henne och hon tittar hastigt upp i hans guldbruna ögon. De skrattar mot henne och han smeker henne försiktigt längs kinden.
"Är du nervös?" viskar han och hon kan känna hans söta andedräkt som en sval fläkt. Hon skakar på huvudet, men visst är hon det. Huden hettar och hjärtat bankar som en bongotrumma i bröstet på henne. Armarna känns tunga som bly och hänger bara envist längs sidorna.
Han böjer sig fram och kysser henne helt lätt på kinden, väntar på hennes reaktion. Herregud gör något nu då. Han trycker åter läpparna mot hennes kind och hon vrider sig sakta och ryckigt mot honom. Hans läppar är svala och mjuka när de följer hennes käke för att till slut landa på hennes och han kysser henne.
Trevande besvarar hon kyssen, blundar och låter sin tunga försiktigt smaka på hans. Det smakar sött, som jordgubbar ungefär och hon känner att hon slappnar av lite. Armarna återfår lite av sin rörlighet och hon lägger tvekande sin hand i hans.
Han flätar in hennes fingrar i sina och lyfter dem så att hennes arm vilar på hans nacke, släpper den och lägger sina armar runt hennes midja och drar henne tätt intill sig. Hans mun lämnar hennes och söker sig ned mot hakan, halsen och upp mot örat. Hans andhämtning är lugn och rytmiskt när han viskar i hennes öra; "Du är så vacker."
Orden sjunger i henne, ger henne mod och hon tar hans ansikte mellan sina händer och kysser honom häftigt samtidigt som hon trycker sig så hårt emot honom att han tappar balansen och de faller ned på sängen. Lite överrumplad skjuter han henne ifrån sig och hon skrattar åt hans förvånade blick. Men snart kommer han till sans och tar henne åter i sin famn.
Hon sätter sig gränsle över honom och drar sakta sin t-shirt över huvudet. Han är tyst och hans blick sveper över hennes kropp. Plötsligt känner hon sig obekväm igen och kommer liksom av sig lite men hans varma leende får henne att våga igen och hon famlar med fingrarna för att knäppa upp knapparna i hans skjorta....

Ny Design!

Ja ja jag veeet den är lite lite too much! Men en liten stund kan jag väl få ha den?!

Mitt Hjärta

Mitt hjärta har lämnat min kropp
Nu springer det på pigga hoppiga ben
runt i höstlöven och leker dinosaurie
eller så klättrar det i bergen och upptäcker mossan
ibland gråter det
oftast skrattar det
nu och då kryper det upp i mitt knä och viskar i mitt öra
Jag älskar dig
Mitt hjärta lämnade min kropp för tre år sedan
och jag vill aldrig aldrig ha det tillbaka

 

SoFar Music, bara i stoooora städer....

Storstäder...Nej tack! Jag trivs med att bo i en liten stad i ett litet land och med tanke på mitt obefintiliga lokalsinne så är det nog tur att jag gör det.

Men ibland, bara ibland önskar jag att jag bode i en storstad, en metropol som typ London eller New York och det är när jag får nyhetsbrevet från SoFar Music.
SoFar är ett evenemang som går ut på att vanliga männsikor i vanliga hem får hålla små minikonserter med mer eller mindre kända musiker som spelar i deras vardagsrum!
Holy Shit!!! För en musiknörd som jag vore det som att vinna högsta vinsten!
Tänk att få sitta en hel kväll och lyssna på artister som Marcus Foster, Magic Numbers eller (god have mercy on my soul) Robert Pattinson!!!

Men i lilla lilla Eskilstuna finns inget som SoFarMusic och inga såna musiker heller för den delen och i och för sig så är kriteriet för att få vara med att man har ett rum som kan ta upp till 40-50 personer, så det hade väl varit kört ändå.
Men man kan väl få drömma lite och en vacker dag förhoppningsvis ganska snart så åker jag till London och lyssnar på deras fantastiska musikutbud!
Dröm dröm dröm dröm dröm dröm dröm dröm.........

Vem skulle inte vilja se det här liksom...

DÅLIG LUGGDAG!?!

Jo det kan man tydligen ha. Håret.. helt ok, men luggen WTF!! Står ju åt alla möjliga och omöjliga håll!
Tur att man sitter inne på kontor.

Men ikväll ska vi nog ut och äta. Barn och hundfria!!! =)  JOY! Vilket fömodligen innebär att vi som vanligt kommer att sitta i varsitt hörn och glo på tv eller att en av oss sitter framför datorn.
MEN...vi gör det tillsammans och utan avbrott av hund som vill ut eller barn som inte vill sova.
I morgonbitti kan vi sova hur länge vi vill och vi har hela sängen för oss själva!
Är det sånt som kallas för kvalitetstid när man varit tillsammans i 8 år??

Hästar och Hästtjejjer...

Jag har alltid varit en hästtjej, ända sedan dagen jag föddes tror jag och trots att jag just nu varken har tid eller råd att syssla med dessa mangnifika djur så finns de där i mitt hjärta hela tiden.

Hästtjejjer får nog ofta höra att de är larviga, omogna och nördiga som vill tillbringa större delen av sin vakna tid borstandes på en liten fet ridskoleponny. Jag har varit där också. Hästar var larvigt fick jag höra. Slöa häckar som bara lufsade runt där med ungar på ryggen som inte vet vad de gör.
Inget kunde vara mer fel.

Som hästtjej får man snabbt lära sig att bli både tuff och vuxen. Att som liten flicka hantera en häst på kanske mellan 100 - 700kg är sannerligen ingen lätt match. Nu är ju tack och lov de flesta hästar väldigt väna djur och det ska vi nog vara innerligt tacksamma för. Jag vet inte men jag gissar att det inte skulle behövas många sekunder för en häst att döda en vuxen männsika.
Har man när man börjar handskas med hästar varit det minsta omogen eller lite tramsig så lär man sig snabbt att lägga de egenskaperna åt sidan så länge man är i närheten av de fyrbenta djuren.
Hästen är ett flockdjur och snappar gärna åt sig ledarplatsen om den får och som sagt en fysisk kamp mellan häst och männsika......

Det som fascinerar mig mest med hästen är just det att den faktiskt låter oss männsikor att handskas med den. Den lägger sitt liv i våra händer och fogar sig efter vår vilja.
Ganska fantastikt med tanke på att hästen är ett flyktdjur som är designat att fly vid minsta tecken på fara. Men istället står den oftast still där bredvid sin ägare och litar på dens lugnande ord eller beröring.

Hästen har tjänat människan i flera tusen år. Vi har använt den i skogen, i krig, som färdmedel, som sällskap, till kläder och till mat. Den finns i våra sagor och vår historia.
Den kommer i nästan alla storlekar från knappa halvmetern till över två meter höga och i alla möjliga färger och teckningar.

För en inbiten hästmänniska spelar det ingen roll om det handlar om en utsliten trött ridskolehäst, en vild mustang, en berömd hopphäst eller en vacker och smidig arab.
Hästen är och kommer alltid att vara det absolut vackraste djuret på planeten.

Viktresan vecka 1!

Robban och jag har avlagt ett löfte inför varandra. Ett heligt löfte. Vi ska båda försöka gå ner i vikt. Inte massor på ett år, inga fantasi-kilon. Nej, vi har båda valt siffror som är helt rimliga.
För att sporras till detta så ska vi öppna ett konto, ett reskonto. Där ska vi varje månad föra över 200kr var. Om vi lyckas med vårt mål till nästa år så använder vi pengarna för att åka på en sista minutenresa bara vi två till nåt varmt land. Om vi inte lyckas så går pengarna in på bufferkontot och används för att laga bilen eller nåt annat skoj!

Jag vägde mig i morse.... 108,9 kg. Jag är 165 cm lång. You do the math liksom!
Nu gäller gå ner i vikt eller dö i förtid. Så enkelt är det.
Idag började jag äta enligt LCHF igen. Dvs jag tar bort nästan alla kolhydrater, som för mig alldeles säkert är boven i dramat, och lägger till fett.
Jag mår väldigt bra av att äta så men det är lite pyssligt att få ihop en varierad kost.
Men det går.

Jag vill komma igång med motionen också, ut med Nessie på mornarna och träna framför Wii:t hemma.
Men tyvärr så snorar och hostar jag fortfarande och jag har fortfarande knappt nån röst så jag vill inte chansa!

Jag kommer att ta bild på oss varje måndag så får vi se hur det går!


3/1 2011  108,9 kg





3/1 2011  117,5kg



3:e januari Jobba jobba jooooobba!

Ibland är han sötare än vanligt min lilla pojk. Som i morse när han vaknade till medan jag höll på att rota fram plattången ur byrålådan. Han ville gå upp men det var fortfarande tidigt, så jag satt mig hos honom i sängen och han höll min hand som han burkar göra. "En liten stund sitter jag hos dig", sa jag och han började genast stryka mina fingrar mot hans läppar, vilket är vad han gör när han vill slappna av och mysa. Efter ett litet tag så sa jag att nu måste mamma gå till jobbet varpå han svarade. "Bara en liten stund till mamma en liten till" tog tag i mitt finger och tryckte det försiktigt en gång mot sina läppar. "Så, nu är det bra" suckade han nöjt och vände sig emot sin pappa och somnade om.
Gullefjunet.....

Annars har jag nu i snart 10 timmar suttit på min stol på jobbet och i hysterisk fart lagt in bokningar via fax och mail. Vet inte folk att det fortfarande är helgvecka??? Varför jobbas det hela tiden?!

Heroes hos grannen ikväll är mycket välkommet!

Ett frö...

Som ett frö
Spriande från vänster lilltå kryper den sakta genom fotens alla små ben,
upp genom smalbenet
in i knät. Där snurrar den runt ett slag, blir lite yr.
Hoppar över till höger knä och fortsätter genom låret,
någonstans däremellan och naveln
blir den lite vilse, lite generad och lite pirrig.
I magens alla skrymslen och vrår flyger den omkring som små fladdrande fjärilar.
Ibland händer det att den förrirar sig upp till hjärnan men där känner den sig bara vilse
och ensam.
Tillslut hittar den ändå alltid sin plats.
Hjärtat
Där är den trygg och varm.
Där är den hemma.
Där kan den blomma ut i all sin prakt.
Kärleken

Söndag 2.a januari

Idag har det varit en riktig slappar dag. Förutom lite plock och dammsugning har vi inte gjort något vettigt. Ett sms från grannen gjorde att vi klädde på en högt protesterande Eddie och gav oss ut för att åka pulka. Väl där tyckte Eddie naturligtvis att det var jättekul ända tills pappa Robban tog sig friheten att ge fart åt hans son ner för backen.
DET SKULLE JU HAN GÖÖÖÖÖÖRAAA! Stor katastrof!
Efter ett tag gav jag mig iväg med Nessie på en liten sväng i skogen. Mycket uppskattat av både hund och männsika eftersom ingen  av oss varit ute ordentligt på typ två månader snart!
Väl hemma möttes jag av Eddie i badet, han hade tydligen bestämt sig för att gå på toaletten i byxorna och det hade blivit språngmarsh hem igen.
Han är så rolig när han leker själv nu för tiden. Pratar och tjoar hela tiden. Ger sina leksaker namn och karaktärer. Rätt ofta ropar han mamma utan att det är mig han ropar på. Rätt förvirrande faktsikt.

Sen skulle vi ha familjeliv i soffan här hemma. Matrester från igår och film. Eddie har ju hittills vägrat se film som inte är tecknad. Men idag hittade vi tydligen den perfekta filmen och han valde den själv: Alice i Underlandet av Tim Burton!!
Lite udda film för en 3-åring kanske men han tyckte den var bra och blundade på de ställen han tyckte var läskigt.

Lek och pysseldags sen.
Eddie och jag pysslade ihop julklappen han fick, eller snarare var det så att jag pysslade och Eddie försökte sätte dit FEL färger. Suck! Varför har inte barn någon känsla för estetik och VARFÖR leker dom inte som man vill??
En liten stund som tandläkare hann vi också med.

Allt som allt en ganska trevlig dag. Nu ska jag in till grannen och kolla på lite Heroes!
I morgon väntar 10 timmar arbetsdag!
Weiii!!!

Mötet

En liten fortsättning på villebråd som jag kanske inte är fullt lika nöjd med men ändå...


...

Länge sitter han i trädet och betraktar de intet ont anande människor som passerar under honom. Dessa sköra, bräckliga varelser, lika lätta att bryta som en tändsticka.
Tänk om de vetat när de kom hem och kröp ned i sina sängar hur nära döden de kommit ikväll.
 Men han rör dem inte. Inte ännu. Inte när de går i grupp. Det blir för söligt.
Blodet hinner kallna och det är för många risker, någon kan hinna skrika.
Så han bidar sin tid. Snart kommer han att få sin chans. Någon är alltid så dumdristig att den går ensam.
Liksom mannen vars blodtömda kropp nu balanserar på en gren bredvid honom.
Natten börjar lida mot tidig gryning. Än så länga har ingen kommit ensam och han bestämmer sig nästan för att ge upp när han hör dem.
Små nätta steg som småspringer åt hans håll.
Även om han ännu inte kan se sitt villebråd kan han direkt avgöra att detta inte är någon 150kilos karl. Nej det här är någon mycket mindre och smidigare och vem det än är så verkar den ha bråttom, han kan höra hur snön virvlar upp för varje steg.
Han spanar ner mot vägen och snart ser han henne komma.
För det är en flicka som kommer.
Hon är ung, kanske åtta tio år och han undrar lite vad någon som hon gör ute vid den här timman. Flickan är klädd i svarta låga klackskor, vita strumpbyxor och en svart knälång klänning, över axlarna har hon en vit tunn sjal och hennes korpsvarta långa hår flyger i vinden när hon nästan dansar fram genom snön.
 Trots sin lätta klädsel ser hon inte alls ut att bekommas av kylan. Märkligt tänker han.
Men det spelar egentligen alls ingen roll vem hon är.
För honom är hon bara ännu ett byte.
Flickan närmar sig trädet och saktar ner sina steg. Hon ser sig om som om hon väntar på någon. Helt ljudlöst glider han ner från trädet och träder fram i ljuset.
Flickan stannar till tvärt.
Han ser på henne med sina blodröda ögon och väntar på att skräcken ska uppenbara sig i flickans ögon.
Men inget händer.
Istället står flickan där, helt lugn, orörlig och ser på honom med ett fascinerat uttryck.
Han kommer helt av sig. Minns inte vad det var han skulle göra.
Törsten river fortfarande i hans inre men det är som om något höljt både den och allt annat i en dimma.
 "Varför fruktar du mig inte?", frågar han.
Flickan skrattar till och det låter som ett porlande vatten.  Hon tar ett steg mot honom och han ryggar genast tillbaka.
Han, fruktar henne. Varför?
Hon stannar och ser trumpet på honom, tar några bestämda kliv fram tills hon är helt nära.
Han kan känna värme från hennes hud, men den är inte lika intensiv som från andra människor.
Han kan känna den söta doften av hennes blod, men den är inte lika frestande som hos andra människor.
Hon tar hans hand i sin och lägger sin handflata mot hans. Flickans hud är nästan lika blek som hans.
 "Var inte rädd", säger hon med en röst som klingar som ett klockspel. "Jag vet vad du är och du kommer inte att skada mig."
"Hur vet du?"
Hon fnissar tyst.
"Därför att jag kan känna det här", säger hon och lägger hans hand över sitt hjärta. Han kan känna hur det slår, märkligt sakta.
"Se på mig", säger flickan.
 "Jag ser, men förstår inte. Flickan lägger sina händer på hans axlar och manar honom ned på knä i snön.
"Noga", säger hon och fattar tag i hans ansikte med båda händer.
 Han stirrar in i hennes ögon. De är mjukt gyllenbruna och ser först helt vanliga ut. Han lutar sig framåt och anstränger blicken. Då, då ser han det. En svag röd cirkel som omger pupillen. För svar för att ses av ett vanligt männsikoöga, nästan för svagt till och med för hans extrema syn.
Men den finns där, ingen tvekan om saken. Han drar häftigt efter andan.
"Ser du nu? Jag är nästan som du", säger hon och ler med hela ansiktet.
"Hur är det möjligt?", viskar han, rösten håller knappt.
"Min mor är som du och min far var människa. Mor väntar på mig därborta",  säger hon och pekar på ett skogsparti lite längre bort.
Först då inser han att han känner en annan närvaro. Det är som om flickan förmörkar hans sinnen.  Varelsen som kliver fram ur skuggorna är av hans sort.
 Men aldrig i sn nästan 500 år långa existens har hans ögon vilat på något så vackert.
Plötsligt är det som om hela hans omvärld försvinner och allt han ser är kvinnan som skrider emot dem som om hon svävade.
 Hela hans väsen dras emot henne. Flickan drar lätt i hand hand.
 "Kom nu, vi har väntat så länge på dig". När de möts lyfter kvinnan sin kritvita hand och stryker den fjäderlätt mot hans kind. Det känns som om hans mörka tysta hjärta plötsligt vaknar till liv. "Välkommen", säger hon, tar hans andra hand och så försvinner de tre in i natten och han tänker att inget någonsin kommer att bi vad det varit.
...

Nyårs löften!

Jag brukar aldrig ge några nyårslöften, de går ju ändå aldrig att hålla. Men den här gången har jag faktiskt gjort det så jag tänkte att om jag skriver ner dem här så MÅSTE jag hålla dem.

Så here it goes....

• Gå ner i vikt, hellst 30 kg men lyckas jag med hälften det här året är jag mer än nöjd. Jag ska inte krångla till det med träningkort och annat utan bara köra på sund mat och motion hemma. Det ska räcka.
• Se saker positivt. Inte grotta ner sig i det negativa, alla har något bra inom sig.
• Bli mer ekonomisk, börja veckohandla, börja pensionsspara och sluta köpa en massa impuls saker även om de bara kostar 50spänn.
• Tycka om mig själv mer. Jag är ganska bra trots allt!
• Hålla igång bloggen!
• Skriva mer, kanske till och med gå någon kurs!

6 punkter. Det kan väl inte vara så svårt va???