Julafton

Den här texten har jag skickat in till en tävling där temat skulle vara Jul.
Tja, jo det är det ju....typ....



”Skynda dig! Kalle Anka börjar!”
Pappa ropar och han springer så fort han orkar in i vardagsrummet. Där väntar mamma och pappa med pepparkakor, lussebullar och glögg.
Det luktar så gott! Benjamin syrsa önskar God Jul, och så sitter de där uppkrupna i soffan och myser. Att håret är blött, spelar alls ingen roll.
Mamma skrattar högt åt Kalle Anka i husvagnen och säger att precis sådär ser han också ut när hon väcker honom om mornarna.
Så högt skrattar hon att det ringer och susar i öronen. Men det bryr han sig inte om. Han är så lycklig att få vara här, med mamma och pappa.
Bara de tre, precis som det ska vara.
Nu börjar Robin Hood och det är så spännande att han kryper upp i pappas famn. Pappa kramar honom hårt, jättehårt.
Det trycker över bröstet och han känner sitt hjärta dunka där innanför. Men med pappas armar runt sig känns allt tryggt, allt är som det borde vara.

Advenstljusstakens fyra ljus brinner med höga lågor. Han stirrar in i ljuset och världen runt om honom blir suddig. Mamma skrattar fortfarande och pappa håller honom hårdare och hårdare. Håret är blött och kanske är det också lite kallt.
Han vet inte riktigt.
Allt han vet är att han vill stanna här, precis här, i soffan med mamma och pappa och Kalle Ankas jul.
Han ser upp på dem, men nu syns de inte så bra längre. ”Mamma?” Frågar han, men hon hör honom inte. Bara skrattar och skrattar. Öronen susar och ringer, det gör ont. Det gör ont i kroppen också.
Pappas grepp är så hårt att det är svårt att andas. Han försöker förklara att han inte alls är så rädd för Robin Hood, han är en stor kille nu. Fem år, hela handens fingrar!
Men när han försöker prata med pappa så sticker det bara i halsen och inga ljud kommer fram.

Han är så lycklig……eller? Håret är så blött och det rinner ned i ögonen. Klibbigt, det är svårt att se. Han vill ju se mamma som är så glad och pappa som är så snäll.
Men det är så svårt. Borde han vara rädd? Hjärtat bultar lite mindre nu, tystare på något sätt. Jultomtens leksaker sjunger och spelar på tv:n. Det låter väldigt långt bort.
Mamma skrattar och skrattar, eller skriker hon? Varför skulle hon skrika, de är ju så lyckliga?! Det är kallt nu, han fryser.
Det är konstigt, för ljusen brinner fortfarande och lågorna är jättehöga. Blå och röda är de, lågorna. Det är konstigt, men fint.
Pappas armar släpper taget nu. Det blir ännu kallare. Mamma gråter, skriker, han hör det nu. Så dumt. Det är julafton och Kalle Anka. Då ska man inte vara ledsen. Fast Kalle verkar vara slut nu, han kan i varje fall inte längre höra tv:n.
Men snart kommer tomten väl? Dumma kladd som bara rinner i ögonen så han inte kan se. Armen vill inte lyfta sig för att torka bort det.
Det är mörkt nu. Väldigt mörkt. Mamma gråter, men nu kan han knappt höra henne längre. Det är synd om mamma som gråter.
Han hör något annat tydligt nu. Det är hjärtat.
Det pickar och slår så fint och tyst och långsamt.
Han är så trött, så väldigt trött.
Snart så kommer Tomten

Och nu, är allt, tyst.

Prövningar

En stor prövning för mig verkar att vara att hålla liv i den här bloggen! =)

En annan prövning just nu är organisation. Tanken slog mig lite som en hammare i huvudet.
"Snälla lilla Jenny du är 31 år och har ungefär noll koll på nästan allt här i livet!
Om du vill lyckas så måste du jobba lite för det också!"

Mhhhmmmm

Så jag har bestämt mig för att bli organiserad, ekonomisk och taktisk och en massa andra fina ord jag just nu inte kan komma på!

Det går ganska bra hittills tycker jag.
 Man kan ju faktiskt laga mat även på helgerna, man behöver ju inte köpa ute bara för att det är lättare.

Det ÄR mer ekonomiskt att veckohandla och det behöver inte vara några kulinariska svåra rätter heller. (who would have known)

Om man faktiskt bestämmer sig för att gå och träna oavsett vad som händer, så gör man det också och roligt är det dessutom..... till och med att promenera.

Om man planerar t.ex kläder och sådant kvällen innan så SLIPPER man stressa på morgonen.

Om man bara skriver ner allt som ska hinnas med och följer det så hinner man med jobb och plugg och träning OCH familj!

Helt otroligt ju!!

En annan prövning är att finna ljus där det bara ser ut att vara mörker. Jag vet att en av mina närmaste är på ett väldigt mörkt ställe just nu. Men jag hoppas och tror att hon ser ljuset och kämpar för att nå det.

Du finns i mitt hjärta...

Så vad har mer hänt sedan jag skrev här sist?
Hmmm...undrar om det finns något piller för bättre minne.

Jo jag pluggar ju lite. Två kurser i barnlitteratur.
Kul, men jag har verkligen inget läshuvud. Skriva, ja. Läsa, ja.
Skriva och läsa fackmässiga termer.....´Jenny vill sätta sig i ett hörn och gunga fram och tillbaka....
Men det ska nog gå bra!


Jo jag har ju blivit frälst också....................erkänn nu att några av er hajade till...
Jag har blivit frälst av boxning. Ja alltså inte den där slå någon på käften boxning. Nej nej jag är alldeles för feg för det.
Nej jag menar box, som på gym box.

Shit vad roligt det är.
Äntligen något som tar helt musten ur en.
En träning som får en att må illa av ansträngning. I like it!!!

Å mer?
Jo jag håller ju på med projekt rensa här hemma.
Nu ska fan allt som inte används ut!
Deeet går ju sådär måste jag säga.
Någon som har några extra timma på dygnet att låna ut så hojta...

Jag har hittat en ny kärlek också......ahaaaaa nu hajade du till igen!
Vi har köpt en ny säng!
Tydligen så sover vi i snitt 27 år av våra liv. (i mitt fall tror jag dock att det ligger runt 20) Men i alla fall. Varför snålar man då gärna in på något så viktigt??
Nu har vi i all fall inte gjort det! Å jag ÄLSKAR min nya säng!  Deeeelux!
Å bara jag får undan det vi INTE ska ha så kan vi ta hem den nya soffan också!
Weiiii!

Den lilla shopaholicen i mig jublar av glädje!!

Snart lär hon gå och gömma sig dock.... julshoppingen närmar sig.
I do not like that.
Min hjärna stänger av vid alldeles för mycket folk och trängsel...

And speaking of...

Jo jag var ju på Twilight eventet på Hovet med Robert Pattinson (ahh) och Ashley Green.
Ja jag var där trots att jag är 31 år och minst 10 år äldre än 95% av alla som var där och det skäms jag inte ett dugg över.
Vad jag dock skäms över, som en hund...är upplägget!
Allvarligt, här kommer alltså några av VÄRLDENS mest kända skådespelare, just nu och frågan som intervjuaren kommer på att fråga är: "What would you like to say to your fans?"

Ehh.. ja, de kunde ju liksom inte säga så mycket alls eftersom det skreks något alldeles hysterisk. Jag trodde ju i mitt lilla stilla sinne att det skulle vara intressant att höra vad de tyckte om den nya filmen, hur inspelningen var och kanske vad de planerade att göra i framtiden.
Men det jag hörde var:

IIIIIHHHHHHHIIIIII I LOVE YOU ROOOOOOOOOOOOB!!!!!!!!!!!

Yeah right!

Visst de är bara typ 15 så man får väl ha lite överseende......eller NEJ förresten det behöver man inte ha! Jag var inte sån när jag var 15! Har alla tappat sina förstånd eller vad är problemet.
Dessutom så kommer de sitta där nästa år igen på något annat event med någon annan skådespelare och skrika EXAKT samma sak.

Ibland förstår jag bara inte.....

Ja, ja.
Ikväll har jag i alla fall snabblyssnat lite på nya Soundtracken till Breaking Dawn
(Djup lycklig suck...)

En vacker dag ska jag sätta mig ned och försöka förklara hur det kommer sig att jag är så fruktansvärt förälskad i de där böckerna.....

I morgon och på fredag blir det vabb med Eddie.
Han hostar som en lungsjuk så vi ska försöka kurera det med film och mys i soffan.
Helt ok med mig faktiskt.


Sådär jag Chatto!
Nöjd nu?! =)

God Natt alla!