När jag var yngre var de dessutom inte helt sällan mina bittra fiender. Fast jag tycker själv att vi tog oss igenom tonårstiden ganska smärtfritt!
Mamma och Pappa blev tillsammans när de var 14 år! En Ranstabo och en Kumlabo som hittade varandra. Bittra fiender som slöt en allians... Ni som bott i små byar vet precis vad jag talar om.
Tillsammans sen de var 14 år alltså, när jag växte upp så tänkte jag väl inte så mycket på det men nu när jag själv har familj så inser jag hur fantastiskt extraordinärt det är.
Uppbrott och skiljsmässor är ungefär lika vanligt som nya serier på tv och att barn har både två och tre hem är inget konstigt nu längre. Inget fel med det, absolut inte, men det får mig att inse vilken unik familj vi är.
När det gäller relationer är de mina absolut största förebilder. Herregud klarar man av att vara tillsammans i 40 år, växt upp tillsammans, tagit beslut om en framtid tillsammans, två ungar, bitvis riktigt knackig ekonomi, ett hus som då och då riskerat att falla ihop och diverse djur.... då klarar man fan vad som hellst. Å kan dom så kan jag liksom!
Det är mamma och pappa jag vänder mig till när jag är glad, ledsen, arg... när jag behöver hjälp ekonomiskt, när jag behöver prata ut, när jag bara behöver gråta lite.
Jag gläds med dem när något går bra och jag får ångest när jag ser att de mår dåligt.
Nu är jag mamma själv och förstår plötsligt alla gånger de förmanat mig och tjatat på mig.
Jag skulle aldrig ha velat haft det på något annat sätt!
Min enda önskan nu är att bli en lika bra förälder till Eddie som de har varit till mig!
Om du frågade dem vad som var det största ögonblicket i deras liv så antar du säkert att de skulle svara, "när vi fick våra barn". Men jag är faktsikt inte så säker på det. Jag tror att det största ögonblicket var när de fick sina barnbarn! Å det största ögonblicket för deras barnbarn tror jag var när de fick sina morföräldrar!
De är ju världens coolaste mormor/farmor och morfar/farfar....fast det är svårt att hålla reda på begreppen ibland, särskilt när båda barnbarnen är hemma!
Min mamma är bäst! eller Min pappa är bäst! Så har många barn sagt i alla tider.
Jag säger det fortfarande, utan tvekan.
Min mamma och pappa är de bästa, finaste, snällaste föräldrarna och morföräldrarna som någon någonsin kunnat önska sig.
De har gjort mig till den jag är idag. De har hjälpt mig genom svåra stunder, de har stöttat mig och pushat mig. Funnits där alla tider på dygnet alltid...
Att säga jag älskar dem vore för banalt... för litet...för fjuttigt...
Mamma och Pappa.... ni är skälet till min existens...på så många sätt att det inte går att förklara.
I dag den 19 maj 2011 har de varit gifta i 32 år!!
GRATTIS!!
Inlägg
