Att träna....

Visst är det märkligt hur saker påverkar oss psykiskt?
Till exempel, en dålig hårdag leder till en dålig kläddag som leder till dålig hållning och dåligt självförtroende. Några vänliga ord och plötsligt spelar inte risbusken på huvudet någon roll längre.
En blick från en främling en dålig dag: Vad är det för fel på mig?
Samma blick en bra dag: Yeah! !!!
Eller? Så fungerar jag i alla fall.
Så det här med träningen. Det påverkar mig så otroligt mycket både psykiskt och fysiskt.
Men kanske framförallt faktiskt psykiskt.
Efter att ha hittat ett gym som jag verkligen verkligen trivs på och känner mig välkommen till. Efter att ha tränat hårt i ett par veckor.
Så händer det saker.
Kläder som jag inte använt på ett tag för att jag känt mig ful och tjock i dem, passar plötsligt och jag sträcker på mig när jag bär dem.
Huvudet högt, axlarna bak, in med magen ut med brösten. Stolt.
Flera personer har nyligen kommenterat mig: Men vad smal du har blivit. Gud vad det syns att du gått ner i vikt.
Men egentligen syns det inte. Det kan inte synas. 1 kg av 115 syns inte.
Det som syns är en bättre självkänsla och ett jävlaranamma.
Det som syns är hur mycket jag älskar och träna, båda fysiskt och psykiskt!