Nytt år! Nya möjligheter!

Sista dagen på året. För vissa ett vemodigt avslut på ett underbart år. Vissa drar en lättnadens suck att det äntligen är över.
Själv tillhör jag nog mest den senare kategorin.
2010 lär inte gå till historien som det absolut bästa året någonsin.
Det har varit mycket att grubbla på, jag har vacklat än hit än dit. 30-års krisen har gjort sig påmind och jag har fått inse att jag faktiskt är vuxen nu.
Många i min närhet har haft det svårt och några har varit med om det absolut värsta någon männsika ska behöva uppleva.
Det har varit många tårar men mitt i allt elände har det också varit mycket kärlek.
Vänner jag inte trodde jag stod så nära har visat sig hålla mig varmt om hjärtat och vi har massor gemensamt.
Jag har också hittat ett ställe här på internet där jag funnit många nya bekantskaper som är lika nördiga som jag och  jag hoppas att jag någon gång ska få träffa i verkligheten.
Twilightmoms forever!
Vad har hänt mer?
Jo min lilla prins har vuxit och blivit en stor pojke som både slutat med napp och nästan helt slutat med blöjor. Han pratar HELA tiden och berättar vad som händer på dagis, vad han drömt på natten och vad han vill göra i morgon.
Han växer så snabbt. Snart är han vuxen och ibland vill jag bara stanna tiden och behålla min lilla bäbis precis som han är.
Men samtidigt är det underbart att se hur han utvecklas och sprudlar av liv och nyfikenhet.

Ikväll är det dags för det stora FIRANDET! Årets fest! Eller? Jag tycker inte om Nyårsfirandet. För många måsten, för många krav. Hellst skulle jag bara vilja ligga på soffan och glo på tv. Men men.... Vi ska hem till min bästa vän i Sala och jag har inte träffat henne på ett tag så det ska i alla fall bli roligt.
Dock är jag ganska säker på att det blir nytt år även utan dyr mat och champagne!

Vad vill jag ha 2011 då?
Nyårslöften ger jag inga. Men kanske några förhoppningar.
Jag hoppas att jag ska lyckas gå ner några kilon för jag tror att jag skulle bli lite lyckligare då.
Jag hoppas att jag fortsätter skriva och utvecklas i det.
Jag hoppas att vår ekonomi blir bättre så vi har råd att börja spara till kanske en resa eller ett hus.
Jag hoppas det blir en underbar sommar.
Jag hoppas att jag ska kunna åka till London i November, förhoppningsvis med en massa kompisar.
Jag hoppas det blir ett FETT filmår!
Jag hoppas jag får träffa de andra mammorna i Twilightmoms.se

Jag hoppas alla mina nära och kära får det bästa året någonsin!



GOTT NYTT ÅR!!!!!



Novelldax!

Jo som sagt så skriver jag ju en hel del. Tänkte börja med en liten kort en som jag är riktigt nöjd med!





Villebråd

Det är kallt.
Säkert minus 20 grader. Han kan känna det i luften, men det var många hundra år sedan kyla kunde bekomma honom. Frosten gnistrar på det knotiga gamla trädet som får agera gömställe för kvällen.
Helt still, som en staty huggen ur marmor sitter han på en av de högsta grenarna och stirrar utefter cyckelbanan.
För tillfället är parken helt öde men snart stänger krogarna i centrum och folk kommer att börja dra sig hemåt.
Han kan höra basen ifrån ljudanläggningarna och det svaga sorlet av människor som pratar och skrattar.
Törsten river i hans bröst och det bränner som eld outhärdligt i hans strupe.
Det var alldeles för länge sedan han jagade. Men han kan heller inte släcka törsten för ofta.
Får inte väcka misstankar.
Nu äntligen hör han fotsteg närma sig. Stora klumpiga steg. Kanske fem minuter bort, kanske längre det är svårt att säga. Han fokuserar blicken mot ljudet.
Snart ser han en figur långt bort på vägen. En stor kraftig karl, säkert 150 kg kommer sakta vinglande.
Mannen stannar till, mumlar något för sig själv och lutar sig sedan tungt mot en lyktstolpe.
Med fumliga fingrar börjar han knäppa upp byxorna men hinner inte och en mörk fläck träder fram längs ena byxbenet. "Hoppsan", muttrar mannen och vinglar vidare utan att bry sig om att dra upp gylfen.
Stanken av sprit, svett och piss slår emot honom och får honom skälva av obehag.
Fullständigt motbjudande.
Men där finns också en annan doft.
En doft som kör över honom som ett godståg och han gräver in fingrarna i grenen han sitter på för att hålla sig kvar. Tålamod, han måste ha tålamod, får inte avslöja sig själv.
Nu har mannen bara några hundra meter kvar.
Han kan höra den ansträngda väsande andningen, hjärtat som målmedvetet pumpar färskt varmt blod runt i den enorma kroppen.
Jag gör honom en tjänst tänker han och hoppar ljudlöst ner på marken.
Hans vita hud får honom nästan att helt smälta in i den snötäckta omgivningen men han håller sig ändå i skuggan en liten stund till.
Han betraktar mannen som nu om möjligt vinglar ännu kraftigare och undrar lite om mannen verkligen ska klara av att ta sig hela vägen fram eller snubbla på sina egna fötter innan.
Inte för att han då skulle missa sin chans att släcka sin törst. Men han har en viss förkärlek för det melodramatiska och effekten blir så mycket mer tillfredsställande om hans offer är någorlunda medveten om vad som väntar.
Nu är mannen framme vid den lilla ljuspölen.
Som en vålnad glider han fram ur skuggan och ställer sig i mannens väg.
Mannen är så berusad att han först inte märker att någon blockerar hand väg utan går så när in i honom.
"Hörreduru", sluddrar han och ser upp på honom.
Reaktionen är ögonblickligen och likadan som alla andras. Först förvåning. Sedan förundran när blicken far över hans nakna hy.
Sedan fasa när blicken fastnar på de rubinröda ögonen.
Han ler ett snett leende när han ser att det går upp för mannen att det här är det sista han ser.
Han tar ett språng upp på mannens axlar och låter tänderna sjunka in i den pulserande venen på halsen. Det smakar lite bittert av alkohol men han känner ändå hur tillfredsställelsen fyller hans själlösa kropp.
Det hela är över på några sekunder.
Mannens tunga kropp faller framåt i snön och lämnar den svagt rosa av det lilla blod som ännu finns kvar.
Han torkar sig om munnen med baksidan av handen.
Långt bort hör han hur människorna börjar vandra hemåt. Han lyfter upp mannens livlösa kropp och tar ett mjukt hopp upp i trädet igen.
Där lägger han kroppen över en tjock gren som kommer att hålla för vikten och riktar åter blicken längs vägen.

Natten är fortfarande ung.

Här är vi!



Tänkte börja med att presentera mig! Jo det här är ju jag då.
Numera rödhårig! 30 bast. Svenssonjobb och svensson liv med ett stycke
son, ett stycke sambo, en hund ett radhus och två bilar varav en faktiskt
fungerar! Alldeles för tjock och larvigt löjligt fast i Twilight-sagan!
Att skriva är min passion och min våta dröm är att en dag få ihop en hel bok.
Än så länge blir det bara noveller men det är ju inte så illa pinkat det heller.
Förutom att skriva ligger musiken mig varmast om hjärtat. Älskar att sjunga men
vågar sällan när andra lyssnar. Gillar nästan all sorts musik men det är nåt visst med män med
gitarrer alltså! Mer om detta senare!
Sport är också en grej som får mig att stanna hemma från krogen. Om det nu vore så att
jag ville gå dit. Hockey framför allt men andra sporter går också an, bara jag förstår
reglerna. Jag kommer att skriva om allt detta och mycket mer i kommande inlägg.
Nu till min övriga familj!



Här har vi mitt hjärta, mitt liv, min prins, mitt allt. I 2,5 år kämpade vi för att få honom
och när allt hopp var ute så fanns han bara där! Lite drygt 3 år har han hunnit bli nu och varje
dag lär han oss något nytt. Tålamod framför allt! =)

Här är min sambo! Eller? Tja önska kan man ju alltid!

Men här är han i alla fall. Robbeli Robban!
Jag skulle kunna säga att vårt förhållande har varit en underbar
romantisk resa. Men då skulle jag ljuga. Men vi kämpar på. Har man ett barn
tillsamman så kastar man inte bara bort det man har. Ibland har vi det bra. Ibland har vi
det mindre bra. Ibland... Men that's life!

Sist men inte minst vår lilla solstråle den ständigt superglada Nessie!
Så glad är hon faktiskt att hon numer bara har halva svansen kvar!

Ja det var en liten liten presentation av mig och min familj!
Det kommer mera ta da ta da ta da ta da ta dada

Allt på ett ställe

Nu ska jag minnsan bli lite ordningsam.
Förr så har jag försökt starta en massa olika bloggar. En för privatlivet, en för mina noveller, en för mina korta noveller och mina försök till poesi, en för min viktresa.

Men ORKA hålla reda på allt sånt. Med en 90-årings minne i en 30-årings hjärna är det inte så lätt. Så nu samlar jag allt här på ett ställe.

Allt från barnskrik till Twilight till LCHF-mat till mord på operahuset!